| När
rättegången rycker allt närmre är medlingen
ett bättre alternativ. |
 |
|
Att
det uppstår konflikter i samband med affärer
och genomförande av projekt är inget ovanligt. Inblandade
förhandlare kan hamna i ett skyttegravskrig där de
fokuserar på frågorna om rätt, fel och ansvar.
De slåss ofta i onödan om lösningen. Min uppgift
som medlare är att få grepp om parternas bakomliggande
behov. När så sker så visar det sig ofta att
behoven inte konkurrerar utan att det går att hitta lösningar
som ger alla inblandade parter vad de är ute efter.
Har vi själva deltagit i ett projekt så är det
mänskligt att vi vill "rentvå" oss och
se till att skulden hamnar hos någon annan. Detta leder
i värsta fall till låsningar och att många
dumma ord fälls i stridens hetta. Alla kommer vi ihåg
hur Björn Rosengren kränkte det norska folket på
bästa sändningstid i TV genom att utnämna dem
till den sista sovjetstaten.
Tänk på att en formell rättslig prövning
både är dyrbar och tidskrävande. Relationerna
förstörs i onödan. Rättsprocesser är
känslomässigt påfrestande och utgången
är aldrig given. Medling är oftast ett bättre
alternativ. Under medlingen går det det att fortsätta
och förhandla, dels för att finna en lösning
och dels för att undvika det negativa en rättslig
prövning för med sig. Medlingen gör det möjligt
att rädda både relationen och pengarna.
Förutsättningen för en medling är att alla
inblandade parter är villiga att göra ett försök
och att de kan enas om en medlare. Medlaren kan ha den ena eller
båda parter som sin uppdragsgivare. Som medlare arbetar
jag inte med frågorna rätt, fel, vad hände och
vem är skyldig. Jag arbetar med att titta framåt
för att se hur problemen kan lösas. Finns det utrymme
och intresse för en fortsatt relation så brukar det
gå bra och prata ihop sig.
Min mångåriga erfarenheten av förhandlingar
och affärer bidrar till att även motparten brukar
lyssna på mig och öppna sig. Det händer till
och med att de blir för öppna och sänker garden
för mycket. Detta är en reaktion på deras lättnad,
äntligen är någon som lyssnar på dem.
Gången i ett medlingsuppdrag
Ett medlingsuppdrag kan beskrivas som en förhandling åt
två håll. Min uppgift som medlare/förhandlare
är att lyssna, bygga upp förtroende och att hitta
lösningar på problemet som båda parter kan
leva med. Parterna har till en början ingen direktkontakt
med varandra. Jag diskuterar enskilt med respektive part. Vad
som sägs mellan mig och respektive part stannar hos oss
två. Om jag hittar en väg som kan vara framkomlig
förhandlar jag med respektive part tills de står
så pass nära varandra i sin uppfattning att en direktkontakt
mellan dem har förutsättningar att utmynna i en konstruktiv
förhandling. |
|
Därför
lyckas medlaren
När parterna har försökt men misslyckats med
att lösa tvisten är förtroendet mellan dem kört
i botten. De har inte lyssnat på varandra. För mycket
energi har lagts på att argumentera och slåss för
den egna tolkningen av verkligheten. Fokus har hamnat på
kontraktstolkningen, vem som är skyldig och oskyldig och
vem som har rätt och fel. Polariseringen gör att parterna
hamnar allt längre från varandra. Man känner
sig kränkt och illa behandlad. Man fundera på hämnd.
Man kan tänka sig en rättegång, bara motparten
förlorar mer än man själv.
När medlaren kommer in i bilden finns det ofta ett behov
av att få tala ut. Nu kommer de pusselbitar parterna missat
upp på bordet. När medlaren talar klarspråk,
lyssnar man. När motparten försökte tala klarspråk
upplevde man det som ett hot. Inför medlaren öppnar
man sig. Idéer som diskuteras stannar mellan mig och
medlaren.
Man lyssnar på förslag som kommer från medlaren.
Man gör eftergifter inför medlaren och parterna närmar
sig varandra. En eftergift inför medlaren behöver
bara infrias om den leder till en lösning. Man förstår
att man kan förhandla med medlaren. Man har kontroll över
processen och man behöver inte acceptera någon annan
lösning än den man själv förhandlat fram.
Det som sagt i förhandlingen mellan mig och medlaren och
de eftergifter man gjort kommer aldrig att kunna användas
mot mig.
Som medlare försöker jag i första hand hitta
mervärdesskapande lösningar och lösningar där
parterna vill fortsätta att ha med varandra att göra.
Den traditionella kompromissen som oftast kännetecknas
av att båda parter förlorar lika mycket tas till
i sista hand.
Går det till rättegång tappar man kontrollen
över den fortsatta händelseutvecklingen. Hur rätten
kommer att döma kan ingen veta på förhand. Inför
risken att förlora mer än man vinner slänger
många in handduken inför huvudförhandlingen
och förlikas. Förlikningen är oftast en kompromiss
som kännetecknas av att båda parter tagit lika mycket
stryk. Förlikningen sker utifrån de ”extrema”
positioner parterna intagit inför rättegången.
En kompromiss utifrån en medling sker däremot efter
de positioner parterna befinner sig i efter en förhandling.
En förhandling där parterna försökt hitta
en konstruktiv lösning men inte nått hela vägen
fram. |
|
